Grönländskt kustfiske efter torsk
Torskfisket på Grönland sker på samma sätt som det har gjort i flera decennier, men nu finns nya metoder med på ritbordet som kan leda till en bättre ekonomi för de grönländska fiskarna.
I dag är det grönländska kustfisket efter torsk en relativt liten fiskeriverksamhet (cirka 10 500 ton varje år) jämfört med 1960- och 1980-talet, då man fångade mer än dubbelt så mycket torsk. Efter dessa år försvann torsken nästan helt från Grönland. Biologer är fortfarande inte överens om varför detta hände, men den allmänna förklaringen är att en kombination av intensivt fiske i flera år och fallande havstemperaturer ledde till att fisken emigrerade till varmare vatten söderut. Nu håller vattnen kring Grönland på att bli varmare igen och torsken återvänder och rör sig norrut längs den grönländska västkusten, kanske för att följa sitt favoritbyte; nordhavsräka och lodda.
Unik fiskemetod
Det grönländska kustfisket av torsk sker huvudsakligen (till 90 %) mellan maj och september med hjälp av ryssja. Återstående 10 % är fångst med lina, pimpelfiske och nät. Fisket med ryssja inleddes på 1950-talet och blev snabbt populärt, då metoden är snabb, selektiv och kan användas utan några större investeringar. Detta innebar att torskfisket med ryssja gav upphov till fler arbetstillfällen, både inom fiske och landbaserad produktion, längs kusten och i samspel med den grönländska ekonomin. I dag är det grönländska torskfisket med ryssja det enda kända i sitt slag som används på kommersiell basis.
Kort sagt består en ryssja av en nätinhägnad som förankras i havsbotten eller på land i en relativt grund fjord. Fisken kan ta sig in i inhägnaden, men inte fly. Ryssjan lämnas normalt kvar över natten och på morgonen drar fiskarna ihop en del av nätet med hjälp av små kuttrar eller jollar, vilket gör nätinhägnaden mindre. Detta gör att de enkelt kan ta upp fisken med hjälp av ett mindre, handhållet nät. Fisken sorteras sedan ombord och underdimensionerad fisk och bifångst släpps fri medan övrig torsk omedelbart tappas på blod och rensas, innan den läggs på is och placeras i lastutrymmet. Därefter levereras torsken direkt till en av Royal Greenlands anläggningar, där den antingen bearbetas på plats eller skickas till andra anläggningar.
Miljövänligt och selektivt fiske
Att fiska med ryssja ger torsk av hög kvalitet samtidigt som det är både selektivt och bränslesnålt, men det är också väldigt arbetsintensivt och fysiskt ansträngande för fiskarna. Varje fiskare kan bara ta hand om 1–2 ryssjor och behöver hjälp att tömma dem. Detta innebär att fisket utanför Nuuk, Grönlands största stad, i dag består av cirka 70 små jollar och 25 mindre kuttrar (25–64 fot).
Framtidsutsikter för grönländsk torsk
Fisket förväntas att konsolideras framöver, i vissa områden eventuellt med hjälp av ett pump‑/sugsystem för tömning av ryssjorna, vilket är mindre fysiskt ansträngande och kan utföras av färre personer. Detta innebär att varje fiskare kan ha fler ryssjor och fånga mer torsk per person, vilket ger dem möjlighet att tjäna mer än de gör i dag. Kvoten för kustfiske av grönländsk torsk har utvecklats långsamt, från en provbaserad kvot på 9 000 ton 2009 till 15 000 ton 2013, och förväntas stå kvar på samma nivå 2014. Fiskeriet övervakas noga av biologer från Grönlands institut för naturresurser.
