Sorteringsrist vid fiske av kallvattensräkor garanterar låg bifångst
Användning av sorteringsrist vid räktrålning är obligatoriskt, vilket innebär att mängden bifångst vid räkfisket längs Grönlandskusten är mycket låg.
Räkor lever tillsammans med en rad andra fiskarter nära havsbotten. Jämfört med andra arter är räkorna små. Fisket vid västra Grönland sker på den grönländska kontinentalsockeln på ett djup av 300–600 m. Här lever räkorna i specifika områden, normalt där havsbotten är mjuk och består av lera och sand. Fisket äger som regel rum i samma områden år efter år.
Räkfiske
Räkfisket sker med trål och kräver en liten maskstorlek. Nätmaskorna i påsen är minst 40 mm vilket kan jämföras med en maskstorlek på 100 mm vid fiske efter liten hälleflundra. Trålen släpas direkt över havsbotten och det föreligger då en risk för att andra arter ska fiskas upp som bifångst, och det gäller både stora och små fiskar under minimimåttet, t.ex. torsk, hälleflundra och havskatt. För fartygen är det inte ändamålsenligt att få annat i lasten än räkor, eftersom det är dessa som är målart och produktionen är anpassad därefter.
Räkor lever vid östra och västra Grönland, både kustnära och utomskärs. De huvudsakliga fiskeområdena vid västra Grönland återfinns idag utanför Nuuk och norröver. Trålfiske sker i båda zonerna, men det finns begränsningar för storleken på de fartyg som får bedriva kustnära fiske. Ju längre norrut man kommer, desto mer begränsad är artmångfalden. Därför är det i allmänhet mycket begränsad bifångst vid fisket efter kallvattensräkor i de grönländska vattnen jämfört med räkfiske på sydligare nejder, till exempel i Europa.
Införande av räkrister
I Norge på 1980-talet skedde de första försöken att använda en rist i trålen i syfte att sortera bort oönskade arter. När risten visade sig vara funktionsduglig utvecklades den ytterligare och är idag känd under namnet ”Nordmøreristen”. 2001 infördes i grönländsk lagstiftning ett krav på användning av räkrist vid trålning på alla fartyg. Av arbetsmiljöskäl gavs dock undantag till kustnära fartyg. Detta undantag skrotades 2011, och idag använder alla räktrålare sorteringsrist.
Sorteringsristen fick ett positivt mottagande av de flesta fiskare, eftersom den eliminerade behovet av manuell eftersortering samtidigt som man slapp större fisk som kläde räkorna. Sammantaget medförde risten ett effektivt fiske och räkor av bättre kvalitet. Sorteringsristen är således en stor vinst både för fiskaren och för bevarandet av andra arter och därmed ekosystemet.
Risten är utformad som en rist med spalter, och enligt grönländsk lag måste spaltbredden vara minst 22 mm. Det betyder att fisk, och annat vars storlek överstiger 22 mm, ”knuffas” ut ur trålen medan de mindre räkorna far igenom sorteringsristen och hamnar i trålen. Sorteringsristen placeras i änden av trålen vid ingången till påsen, och ovanför den finns ett hål som släpper ut de utsorterade fiskarna.
Risten är effektiv
Tack vare införandet av risten har bifångsten minimerats avsevärt. Den sorterar sålunda bort stora och små arter, inklusive större yngel, som tidigare hamnade påsen. Allt som är kortare eller smalare än 22 mm kommer dock fortfarande att hamna i påsen. Det gäller t.ex. mindre fiskarter som polartorsk och kräftdjur (krill). Dessa sorteras i så fall bort i fiskseparatorn ombord.
Varje år beräknas mängden bifångst av Grønlands Fiskeri Licens Kontrol (GFLK) och under många år har bifångstnivån legat på < 1 % av den totala fångsten. Det är mycket lågt och bekräftar ristens effektivitet. Den mycket låga bifångsten är också en av hörnstenarna i MSC-certifieringen av räkfisket i västra Grönland.
Fortsatt utveckling
Risten utvecklas och förfinas fortlöpande för att anpassas efter aktuella behov. Spaltstorleken måste passa både storleken på räkorna och på bifångsten i det aktuella området. Dessutom måste arbetsmiljön garanteras så att hanteringen blir optimal och inte skapar problem för besättningen.
